Hur låter andar?

Hur låter andar?

Ett litet smakprov ur nya boken.

Malte blir nyfiken eftersom han vet att det inte finns några spöken. Han föreslår själv att han och Inger ska ta sig in i det övergivna huset när dem är ensamma igen! Det kan bli ett kul äventyr! Dem åker tillbaka till ”spökhuset” på kvällen. Dem börjar med att gå runt huset och känna på dörrarna om någon skulle kanske vara öppen. Dem hittar en källardörr som är olåst. Dem tar fram den medhavda ficklampan och lyser upp rummet som dem klivit in i. Där finns inte mycket att se men dem smyger vidare in i källaren tills dem kommer till en trappa upp till huset. Dem går uppför trappan och lirkar upp dörren, den är lite gisten och sitter lite fast som om den inte har används på mycket, mycket länge, in till huset. Väl i dörrhålet ser dem att dem kommit in i en garderob. Garderoben leder dem vidare till ett kök.

Varför har man en garderob i köket, tänker Malte!

Dem kliver in i köket, Inger först, och golvet knakar misstänkt när hon tar några steg. Hon vänder sig om mot Malte för att tala om för honom att han måste vara försiktig, men just då hörs det ett riktigt brak, när han for igenom golvet och blir hängandes i kläderna mellan planen. Inger tittar på honom med lite panik i blicken och frågar om han är okej! Ingen vet ju att dem är där och Inger ser att golvet är så ruttet att hon inte kommer tillbaka till garderoben och heller inte till köksdörren som leder vidare in i huset. Han säger att han är helt okej men sitter ju som synes fast i ett hål i golvet, och så skrattar han lite åt situationen. Malte tittar och känner lite hur han sitter fast och försöker vända sig tillbaka till garderoben för att försöka ta tag i tröskeln och häva sig upp. När han vrider sig för att häva sig upp, har han fastnat med kläderna i en spik som sliter upp en reva i kläderna på sidan av magen. Malte börjar känna något varmt rinner längs sidan och inser att han gjort sig illa och att det börjat blöda. Han säger till Inger att han inte kommer loss. Malte säger till Inger att han inte kan nå sin telefon heller men hon kan ju ringa efter hjälp. Inger tar upp sin mobil från fickan och ska ringa, men telefonen saknar täckning. Malte känner att han nog är loss från spiken han satt fast i och häver sig upp trots att det nu börjar göra ont också. Han sitter på tröskeln till garderoben och tittar på Inger som är fast på andra sidan. Det känns så allvarligt och tungt att han vill lätta upp stämningen lite och säger till Inger lite på skoj att nu har hon ju kommit till andra sidan som hon ju så gärna vill.

Inger skrattar till och gör lustiga grimaser med ficklampan under hakan. Båda skrattar men för Malte gör det för ont att skratta.  Just som dem lättar upp den tunga situationen för varandra hör dem en man som ropar:

Vad gör ni här? Rösten verkar komma från andra sidan kökets vägg och låter lite arg men också bestämd. Inger blir skiträdd och tror att det är husets ande medan Malte undrar hur spöken egentligen låter?

 

En vardag

En vardaglig betraktelse!

Jag klär på mig ordentligt och går ut. Utanför var det fint regn som studsar mjukt mot mitt ansikte. Jag går ut för att skriva men på vägen tar jag naturligtvis med mig soporna så att jag blir av med dem också. Jag går min promenad, det duggar lätt och vinden susar lite mer än vanligt. Jag ska ta mitt skrivblock och penna för att skriva ner mina betraktelser och då ser jag att det är soppåsen i min hand och inte anteckningsblocket, så att det är svårt att skriva. Jag går tillbaka med soporna och går in för att ta mitt block och penna. Väl ute igen hör jag barnen leka på skolgården och dem stojar vilt. Samtidigt hör jag den tunga trafiken mullra förbi på stora vägen. Jag passerar de nya husen på min väg ner mot vårt centrum. Jag går en bit på stora vägen mot centrum då jag blir stoppad av en förbi åkande polis.

- Vet du var det nya fiket ligger, undrade han, och fortsatte, jag är lite ny i kvarteret.

- Jag har ingen aning, jag bara bor här, sa jag, lite förvånat.

Jag går vidare ner mot vårt centrum och då hör jag tågen, när de möts. På perrongen ser jag en mamma med barnvagn stå och prata med en äldre dam. Det var tydligt att dem inte var i sällskap. På andra sidan perrongen ser jag grannen gå förbi med sin hund och jag hälsar.

Grannen säger något men jag hör inte vad. Jag vinkar som om jag inte förstår honom och att vi kanske kan ta det han vill säga, när jag kommer hem igen. På väg hem går jag den andra vägen så det blir en lång uppförsbacke och jag passerar det gamla kondiset i byn. Jag fortsätter förbi biodlaren där det är väldigt tyst idag. När jag går vägen fram saknar jag den ljusa snön i dem bladlösa träden. Julstämningen är fortfarande inte riktigt här, än. När jag kommer hem står min granne med hunden och talar med min andra granne som är ute för att tömma brevlådan. När jag kommer fram så säger båda grannarna

-Trevligt helg!

Jag går in till mig och sätter mig i soffan med en varm kopp kaffe och datorn.

 

Uppfinnaren

Uppfinnaren!

Ibland tycker jag om att uppfinna saker. Mamma tycker om när jag uppfinner saker eftersom jag är ganska stilla och hon ser vad jag gör. Vid ett tillfälle satt jag i mitt rum och skulle uppfinna något. Jag gjorde som alltid, först en ritning så att man ser hur det ska bli. Sedan när ritningen var klar måste jag göra en prototyp. Det var minst lika viktigt, hade pappa sagt. Till min prototyp behövde jag skruvar och plankor men mamma sa att det var smartare att göra den i papper först, så lite papper och lite lim var en mycket bättre början. Jag limmade ihop mina urklippta delar men det var lite som fattades och med papper så gick det inte riktigt. Jag valde då att använda toapapper istället. Det är ett mycket mjukare och formbart material. Det blev ganska olyckligt resultat så jag tänkte att det var smartast att bara spola ner projektdelen i toaletten och börja om från början. Så det gjorde jag.

Mitt projekt behövde en hel del förbättrande åtgärder så jag fick börja om lite från början redan på ritbordet. Det var då min pappa skrek som en vansinnig. Han kastade saker omkring sig så vi blev rädda allihop i familjen. Det visade sig att han hade gått in på toaletten och satt sig där jag råkade ha spillt lite av limmet, så när han skulle resa sig, gick det inte. Han satt som gjuten, kan man säga.

Nu går jag hos en psykolog för mina föräldrar mår dåligt. Jag vet inte om det hjälper mina föräldrar men jag går dit för deras skull. Psykologen förstår inte heller varför jag ska gå till henne.

 

Gräsklipparen!

Mina föräldrar hade skaffat en robotgräsklippare som inte ville gå och klippa gräset där det behövdes, utan bara gick hit och dit. Jag satt och studerade gräsklipparen i flera dagar och funderade på vad som var fel i den, när den inte klippte rätt. Jag bestämde mig för att titta efter. Så jag tog gräsklipparen till garaget där vi har en liten arbetsbänk. Belysningen var lite dålig vid bänken men jag ser bra, så jag skruvade isär den ändå. När den var öppnad såg jag att det var en kabel lös. Jag funderade på var den kabeln skulle sitta fast men hittade ingen uppenbar plats att skruva fast den på. Jag valde mellan två ställen som såg ut som om dem behövde en kabel.  Skruvade fast kabeln med en ny skruv på ena stället sedan skruvade jag ihop hela gräsklipparen så att den kunde användas igen. Nu var den åtgärdad utan att någon upptäckte att det ens varit fel på den, det var jag säker på.

Familjen startade gräsklipparen en dag och det bara smällde till och så kom det tjock svart rök ur den. Mamma skrek på mig och frågade om jag visste något om gräsklipparen, men jag visste ingenting. Den fungerade bra efter att jag lagat den.

 

En ny historia om

Pyssel!

Jag tycker mycket om att pyssla med olika ting. Bland annat gillar jag att laga trasiga saker. Ibland, men inte så ofta, lagar jag saker innan dem gått sönder. Det är inta alltid så populärt. Det finns tillfällen som min familj blivit riktigt arga på mig för att jag måste först ta isär saker för att kunna veta hur allt fungerar, så när dem väl går sönder, kan jag lätt laga dem.

En gång när jag tog isär mammas dator för att se hur den egentligen fungerar, då blev hon näst intill vansinnig. Hon använder datorn ofta i sitt jobb. Det var mycket svårt att ta isär datorn och det visade sig ännu svårare att sätt ihop den igen. Jag lyckades tillslut men den fungerade inte riktigt som min mamma ville. Hon fick då gå och köpa en ny dator. Det hon blev mest förbannad över det var att hon inte tagit någon backup på allt jobb hon hade, i den lagade datorn. Hon var faktiskt mest arg på sig själv, men hon lät mig inte glömma att det berodde på mig.

 

Prövningar

Den här dagen började bra. Det gjorde många av våra dagar nuförtiden. Han jobbade morgonskift och var trött efter jobbet som vanligt. Jag gick en utbildning för att få lite av mina kunskaper på ”papper ”, så att säga. Jag kom hem till vår lilla lägenhet efter en ganska jobbig dag och kände mig  lättad eftersom jag klarat att göra terminsprovet. Jag var med andra ord väldigt trött.

Han satt i soffan när jag kom hem.

- Har du vattnat blommorna för mycket, frågade han.

- Nej, svarade jag trött. Jag har inte vattnat blommorna alls, jag har varit på utbildning hela dagen, fortsatte jag surt.

Jag hörde nu ett droppande ljud från vardagsrummet, just som jag kom in i det. Jag gick runt försiktigt för att lyssna var droppandet kom ifrån. 

- Är det akvariet som droppar, sa han.

- Det är det, sa jag.

- Vill du ha lite kaffe, först? undrade han.

- Ja, tack, gärna, sa jag, och fortsatte, vad menar du med först?

Just då hördes det ett högt knakande som när glas spricker. Ljudet försvann lika fort som det kom. Så hände inget mer. Just då!

- Ja, tack, sa jag. Jag behöver sitta en stund och bara landa nu. Jag är helt slut efter provet jag hade idag, fortsatte jag.

- Det droppar nog lite mer från akvariet, nu, sa han. Tror du att det går att limma?

-Åh, nej, sa jag, jag orkar inte mer nu.

- Nej, sa han, och fortsatte, inte jag heller. Går det att limma? frågade han igen.

- Kanske, sa jag och tänkte att det inte kunde vara så svårt om man kunde ta ut alla fiskarna ur akvariet. Vi hade många fiskar av olika slag. Det kunde bli ett problem att förvara fiskarna under tiden, förstås.

Han gick ut i köket och hällde upp varsin kopp kaffe och kom in i vardagsrummet med kopparna. Satte ner dem på bordet och satte sig ner i sin soffan samtidigt som jag sa:

- Gud, vad jag är slut efter den här dagen! och fortsatte, jag behöver verkligen vila nu.

Precis när jag sagt orden, brast vårt 250 liters akvarium och allt vatten åkte ut på parkettgolvet i vardagsrummet med ett högt ”swoosh”-liknande ljud. På golvet låg plötsligt 250 liter vatten och skvalpade samt alla våra fiskar sprattlandes. Paniken lyste i våra ögon så mycket att det lyste upp hela rummet. Vi var rädda att vattnet skulle tränga igenom parkettgolvet ner till grannen under. Det hade verkligen inte blivit bra för grannsämjan. Det blev en väldig fart på oss trots att vi båda två var mycket trötta efter en hektisk dag. Fram med hinkar och kärl för att rädda alla våra fiskar och växter. Sedan tog vi alla trasor och handdukar, som vi kunde hitta och torkade upp allt vatten, så fort vi kunde. Det var ett fasligt halkandes och snubblandes för att få upp så mycket vatten som möjligt, på så kort tid som möjligt. Det var ett skyhelvetes springande och ropande på oss båda, i den lilla lägenheten. När vi torkat upp vattnet efter bästa förmåga och stoppat alla akvariefiskar i hinkar, så satte vi oss ner i soffan igen, drack lite av kaffet som svalnat lite för länge och undrade var vi skulle få tag i ett akvarium. I orten där vi bodde var akvarium en beställningsvara. Vi fick tips från Zoo-affären, som vi ringde till, att vi kunde kontakta en glasmästare för att han kanske kunde laga vårt akvarium.

Vi kontaktade den lokala glasmästaren och berättade vår historia, och när han fick höra om vårt problem och slutat att skratta, så hade han tid trots att det var sent på dagen.

Vi baxade ner akvariet till bilen och lastade i, åkte till glasmästaren för reparationen. Vi var båda mycket trötta vid det här laget och akvariet var bökigt och tungt. Bristningsgränsen var nådd för oss båda, nu! Glasmästaren måste verkligen hålla sig för skratt när vi kom baxandes på vårt trasiga akvarium samtidigt som vi minst sagt såg härjade ut med håret på ända också. Reparationen skulle ta minst en dag och undertiden fick vi låna ett mindre akvarium av glasmästaren, tillfälligt, så vi skulle slippa hinkarna till fiskarna och att vi skulle klara oss till reparationen var klar.

 

Julmarknad!

Vi åkte i år till en gammeldags julmarknad med goda vänner. Väl där var det redan mycket folk som sorlade omkring i gränderna. Det luktade starkt av gran och en. Hela julmarknaden var mycket välorganiserad och det fanns välfyllda stånd med allehanda ting. Vintern hade kommit, men idag var det lagom kallt och snön knarrade under fötterna. Det doftade glögg, kryddor och rökta charkprodukter lång väg. Det var som tidigare år, ett sammelsurium av dofter och lukter. Det fanns gott om stånd med delikatesser och provsmakning, såklart. Det var också en grupp med spelemän som gick runt och spelade julvisor. Ibland musikaliskt och ibland med text, allt höjde julstämningen ytterligare. Vi tittade på alla hemmagjorda sockor, vantar, mössor och juldekorationer. Saker för julen, helt enkelt. Vi provsmakade rökta charkprodukter, brödsorter och delikatessostar som vi också köpte av, med oss hem.

- HoHoHo, ropade tomten när han kom med sin släde som var dekorerad med bland annat bjällror, belysning och säckar med paket, dragen av två hästar.

Alla barnens ögon på marknaden blev stora och tindrande. Tomten sjöng och delade ut små julklappar till barnen.

Vi hade stannat vid ett tält som serverade kaffe, glögg, pepparkakor och lussebullar för att njuta lite till, av allt omkring oss. Julstämningen var hög.

När vi fikat klart lämnade vi plats åt andra uttröttade och fikasugna medbesökare och vi gick vidare mot andra hälften av marknaden. Där fanns det trähantverk, keramik, glaskonst och mycket mer. Det fanns naturligtvis det oemotståndliga lotteriförsäljningarna där vi vann lite chokladaskar och ljusstakar. Vi hade som ni förstår tagit många lotter. Även här fanns det mycket att provsmaka. Det fanns rökt lax, sik och böckling, inlagd sill av olika sorter och ål, både rökt och i aladåb, det fanns även lutfisk. Varm mumma, ostar av alla de slag, korvar, såklart och kryddor. Det fanns också hemmagjorda hälsodrycker, örtdrycker, saft och sylt. Allt både för provsmakning och inköp. Vi hade vid det här laget en stor mängd påsar och paket i händerna och dagen lutade åt sitt slut och vi är på väg hem. Nöjda och glad, men hemskt trötta. Dagen har verkligen bjudit på det mesta i julstämning, så att det räcker ända fram till julafton.

 

Advent inleder julen!

 

Indrivningsgänget, som var utklädda till tomtar, fick sin adress av sin uppdragsgivare. De fick  uppdraget att demolera efter bästa förmåga. Uppdragsgivaren har inte fått sina pengar, trots flera påstötningar. Han kommer aldrig att få dem, heller.

Äntligen hade den magiska månaden, december, kommit och första advent hade anlänt till familjen Andersson. Det här året blev det annorlunda. Snön hade vräkt ner i en vecka. Det hade kommit flera decimeter blöt och tung snö. Snötyngden hade fällt många träd i bygden runt i ett jättestort område. Många hushåll hade blivit strömlösa. Den största faran var, om man inte fick tillbaka strömmen, kylskåpet, eftersom man har all mat där och också värmen. Om värmen inte kommer igång är risken stor att ledningarna fryser. Väldigt många var mycket frustrerade över situationen.

Hemma hos familjen Andersson startade den magiska månaden upp, med pyssel till första advent. Man började sakta att planera julens ankomst. Adventsstjärnorna hängdes upp i fönstren, som traditionen säger. Det doftade glögg och pepparkakor i hela huset efter fru Anderssons framfart i köket, tidigare. En tradition som familjen Andersson har, är att tända första ljuset tillsammans och dricka glögg, must och äta nybakta pepparkakor. Vilken tur att fru Andersson nästan hunnit färdigt. Barnen undrade om dem kunde få äta upp degen som inte blivit klar.

—För den här gången, sa fru Andersson, eftersom det är första advent och vi inte har möjlighet att göra färdigt, så går det bra.

Familjen Andersson satte sig vid köksbordet och tände ljuset, hällde upp glöggen, som inte blev värmd, och musten till barnen. De skulle just ta en varsin nybakt pepparkaka då dem hörde ett riktigt brakande utanför.

Herr Andersson reste sig och sprang till fönstren, där det lät ifrån. Han blev chockad, för han såg flera män i tomtedräkter som slog mot bilen och huset med järnrör. Helt hysteriskt slog dem tills huset hade gått sönder, då satte dem eld på den delen av huset.

Tomtarna gick bärsärka gång runt huset. Dem sa ingenting, men dem grymtade lät det som, tycker Herr Andersson. Dem slog sönder alla saker runt om huset och Herr Andersson stod vid fönstret med skräcken i ögonen, när tomtarna eldade upp hans bil.

-Ring polisen, då, skrek Fru Andersson.

Herr Andersson tittade på den döda telefonen.

-Det finns ingen täckning, sa han.

Fru Andersson och barnen började gråta. Julstämningen hade blivit utbytt mot hat och ilska.

- Varför slår tomtarna sönder vårt hus och våra saker? Undrade ett av barnen, med skräck i blicken.

- Jag vet inte, svarade Herr Andersson, tungt.

En av tomtarna tittade in på familjen och höjde handen till dem andra.

- Det är fel familj vi är hos, sa, vad som verkar vara, ledaren av tomtarna.

- Men jag fick ju adressen av vår uppdragsgivare, titta här, sa en av tomtarna och sträckte fram lappen som adressen var skriven på, till ledaren.

- Men för faaan, sa ledaren. Här står det ju Sveagatan 4 och vi är på Sveastigen 4!!!

 

Julfest med jobbet

Så var det dags för julfester och julbord. Varje år samma sak! Jag tyckte om fester och sånt, särskilt när jag fick vara med redan i planeringen. I mitt företag var det ju snabbt överstökat i och för sig. Julbordet planerades och alternativen var inte många, det blir en skinkmacka med senap och att sjunga var inte min starka sida, men ingen hörde ju i alla fall. Det är ju bara jag i mitt företag. Fest kanske är ett starkt ord.

God Jul!

 

Julstress!!

 Familjen hjälps åt inför Julen!

- Hur har det gått med städningen?

- Va, vad då städningen?

- Ja, du skulle ju dammsuga!

- Skulle jag?

-Ja, vi hade ju kommit överens om att du dammsuger och jag skurar golvet.

När han sätter på dammsugaren, så säger den högljutt ”poff”. Det luktar mycket bränt och ett stort rökmoln kommer ut från dammsugaren.

-Va faan, hände nu, sa jag lite högre än jag hade tänkt.

- Albin, vad har du gjort? skrek jag till min tonårsson.

- Jag har inte gjort någonting, sa Albin oskyldigt.,

- Har du lagat dammsugaren, igen? sa jag uppgivet

- Nej, jag har inte lagat den, men jag trimmade den lite så att det ska gå lättare att städa hela huset, sa Albin ödmjukt.

Imorgon, på julafton, då ska allt vara städat och klart. Då kommer hela tjocka släkten.

- Rappa på!  Vi måste skynda oss att köpa en ny dammsugare.

- Hinner vi, tror du? Det är ju så många som ska handla nu, i sista minuten.

- Det är klart att vi gör, annars ligger vi ännu sämre till. Tänk positivt, nu.

- Men, julskinkan i ugnen, då?

- Helvete, den får Albin vakta medan vi åker till affären, sa jag.

- Ja, det gör jag gärna, sa Albin.

Vi kom hem från affären och faktiskt hade hittat en bra dammsugare, för bra pris, dagen före dopparedagen. Fantastiskt. Vilken tur vi har!

- Vad har du gjort? frågade jag, men ville egentligen inte ha svaret på den frågan.

På diskbänken står det en halvrå pepparkaksdegsinbakad griljerad julskinka med någonting som ser ut som rinnande knäck på sidorna. I diskhon låg det två sönderbrända kastruller också.

- Jag ville bara hjälpa till lite, nu när nu har så mycket att göra inför imorgon, sa Albin oförstående.

God Jul!

 

Julfirande!

Jag hade inhandlat alla mina julklappar och packat dem i en av två resväskor, för att jag skulle kunna hålla mina presenter hemliga, ända fram till julafton. Vid incheckningen var det lite strul. Ena väskan vägde lite för mycket och den andra väskan som jag kunde fördela vikten i, kunde jag inte packa om, som flygvärdinnan föreslog. Jag hade bokat min resa med 2 resväskor med max-kilo så det blev plötsligen ett ganska stort problem. Då resenären bakom mig blev lite otålig, föreslog han att flygvärdinnan skulle väga mina resväskor tillsammans.

- Då blev det stora problemet väldigt litet, sa han sarkastiskt.

Flygvärdinnan var osäker. Hon frågade sin kontrollant om det var en möjlig lösning? Mannen bakom mig utbrast då:

- Det är ju jul för faan, lös problemet som om du var jultomten, sa han irriterat.

Kontrollanten utger sig för att vara tomtemor för mannen bakom mig. Hon säger:

- HO, HO, HO, finns det några tålmodiga män här? Så skrattar hon lite och säger till flygvärdinnan att det funkar nog om hon sätter nummer på väskorna och lägger dem i det andra facket.

Jag sätter mig på planet och slappnar av. Nu är jag äntligen på väg.

När jag kom fram och skulle hämta ut mitt bagaget så visade det sig att mina väskor inte kommit med samma flyg som jag. Nu blev det strul, på allvar. Jag blev mycket orolig för att mina väskor kommit bort. Personalen på flygplatsen försökte hjälpa mig att finna mina väskor och dem var verkligen änglar! Dem lokaliserade mina väskor och hade fått dem på ett plan hit, inom loppet av bara liten stund. Planet med mina väskor skulle landa på kvällen samma dag. Jag väntade på flygplatsen till planet med väskorna landade och döm om min förvåning när mina väskor kom fram och det var inte mina.

Jag gick tillbaka till den hjälpsamma personalen och berättade om mitt öde och mina väskor som inte var mina. Dem frågade efter min biljett där bagagenumret stod. Mannen som försökte hjälpa mig sa att det var rätt väskor eftersom numret stämde överens.

-Nej, sa jag, det där är inte mina väskor.

Jag hade som tur var, tagit ett kort på mig vid flygplatsen, innan jag checkat in och där syns väskorna tydligt.

Han tittade på min bild och såg förvånat på mig.

-Nej, du har rätt. Det där är inte samma väskor. Jag har aldrig varit med om något liknande, sa han.

Det hade inte jag heller. Det hade faktiskt aldrig hänt att mina väskor åkt på en egen resa utan mig.

Han kontaktar sin chef:

- Det som hänt här har jag aldrig varit med om tidigare, vad gör man i en sådan här situationen? frågar han chefen.

- Oj, det har inte hänt mig heller, säger chefen, var har väskorna varit?

- Vi lokaliserade dem på flygplatsen innan dem kommit på bandet så det var lätt att få dem hit istället. Men det var inte rätt väskor, kanske inte från början heller. Kunden har bild på sig och sina väskor vid incheckningen idag, så därifrån har något hänt, sa han.

Chefen kollar upp detaljerna runt avgångsflygplatsen och får reda på att det blivit lite struligt där. Chefen frågar personalen om han kan få mig att maila mitt foto till honom så har vi nog hittat väskorna.

Jag mailar fotot till adressen personalen givit mig och får veta att mina väskor kommer imorgon. Kunde jag ringa för att få det bekräftat, bara?

 - Hur löser vi problemet med mig fram till dess eftersom min bokning av den betalda hyrbilen ligger i en av väskorna och jag behöver bil dit jag ska, frågade jag

Personalen bokar in mig på flygplatsens hotell, en natt med frukost. Jag ska ringa följande dag för att kontrollera att mitt bagage har anlänt. 

Jag tar emot erbjudandet och blir skjutsad till hotellet, där jag blir väl omhändertagen. Det kändes väldigt lyxigt. När kom jag till flygplatsen på eftermiddagen så stod mina väskor och väntade på mig. Jag var själaglad, önskade personalen en trevlig jul! Hämtade den betalda bilen och kom till mina vänner, för en trevlig och underbar jul!